Emelinda Åkerström

Jag får rysningar i hela kroppen! Igår kväll så vare 2 unga pojkar från smedjebacken som körde av vägen.. Har läst på facebook och pratat med bror min och det var min bror och hans kompisar som var först på plats och larma! Ena klarade sig lindrit medans den andra ligger inlaggt i uppsala på sjukhuset och kämpar för sitt liv! Det är så jävla synd att det ska hända såna unga pojkar, och varför ska de ut och åka bil när de inte har åldern inne eller körkort? Fyfan vad jag tycker det är hämskt. Får hålla tummarna och att han klarar av det här! Det är hämskt och jag tycker synd om alla hans nära och kära och all lyka till att det kommer gå kanon bra att ett mirakel ska inträffa!

Får se om det blir med något i tidningen om det, det var inge i dagens tidning iaf som jag har sett!

---

Det var länge sen det hände något sånt här alvarligt... 3år sen, så vare en från smedjebacken som vart ihälkörd när han åkte på moped och sen en jag kände och många andra känder som hjärtat stanna på och han dog på en fotbollsplan med sina kompisar! Det var nog en av de värsta grejjerna som hänt. Jag och cassi var hemma själva (mamma och anders i Thailand) och vi kollar på ett as bra program på teve, telefonen ringer teven dog jag svara och det var en kompis som ville prata med cassi och så brast cassi i gråt den i andra änden berättade att myran hade dött! Cassi vart hysterisk jag försökte hålla mig lugn ringde till mamama i thailand och prata med henne men det höll inte så länge sen brast jag i  gråt och så ringde mina halvbrödera mamma och fråga ifall hon skulle komma och hämta oss så vi slapp vara själva men vi sa att det går bra och att vi ska ner till myrans flikvänn och vara med dom. Senare på kvällen när klockan vart 4-5 på morgonen så följde lite personer med hem till oss och alla klämde in oss i mitt rum och sov någon timme och sen vare skolan! Det var så hämskt! Sitta i klassrummet och lyssna på lärarna som snacka massa skit (känndes det som) så jag klara inte av det, brast igen och drog ut och träffa  på en kompis och vi bestämde oss för att dra hem till myrans flikvänn och säga hej så en lärare skjussade oss och det var så hämskt! Fyfan Minnes studen dagen efter gick inte, att sitta inne i sin gammla skola med alla gammla klasskamrater och inte en ända kunde hålla tårarna inne! Att lyssna när de sjöng och sen lyssna när vissa ringde på myrans mobil för att höra hans röst i telefånsvararen. Det var så hämskt. Efter 1månad så vare begravning och så synd som det var så kunde varken jag eller cassi gå på den för då var vi i cypern men den dagen begravingen var så låg vi och lyssna på Eric clapton tears in heaven... Den låten är stämplad som myrans låt i mitt huve, direkt när jag hör den låten så tänker man på den spraliga killen!

Jag hoppas med hela mitt hjärta att den här killen klarar sig med livet i behåll! Att allt ska bli bra och han får komma hem och leva livet! Hans liv har ju knappt börjat? det ska inte ta slut redan.. :(